Titt som tätt kommer det upp frågor här och där på internet om hur man gör med EC-barn som ”pottvägrar”.
Påfallande många (de flesta utom jag faktiskt) tycker det är OK att sätta på barnet blöja och kissa där istället då, för EC ”ska inte vara ett tvång” typ.
Jag håller inte riktigt med.
Nä, du ska inte tvinga en bebis som inte är kissnödig att sitta kvar på pottan tills det kommer något, även fast det tar en halvtimme, däremot tycker jag lätt att du kan ”berätta” för din kissnödiga bebis som helst roar sig med att ”leka pinne” (dvs spjärna sig stelt rak) att ”jag vet att du är kissnödig och nu är det bara att du kissar här för så gör vi”. Det kan eventuellt funka att byta plats också. Från potta till handfat till toaring till badkar eller vad som helst. Eller ta en kort promenad runt huset och sen prova igen.
Det alternativ som inte finns för mig, det är att sätta på blöja och låta barnet kissa ner sig. Oftast kissar ungen efter en kort stund när hon väl fattar att det inte är någon mening att spjärna och slappnar av istället. Ibland har jag varit lite fel ute och hon var inte egentligen kissnödig, men då klämmer hon ändå fram några droppar som för att säga att ”sådär, nu är jag klar”. Hade jag istället satt på en blöja, vad hade jag sagt då? ”Det är OK att du kissar ner dig”. Nä, så vill inte jag ha det.
Jämför med en blöjbebis som har bajsat. Du lägger bebisen på skötbordet och bebisen spjärnar och vill därifrån. Vad gör du då? Byter du blöja i alla fall (fast kanske provar sätta bebisen i badkaret istället eller liknande) eller låter du bebisen gå runt med bajsig blöja för ”jag vill ju inte tvinga”?
Vissa saker gör man bara. Vissa saker är som dom är och det går inte att ändra på, oavsett vad bebisen tycker. Nä, EC är inte potträning i den gamla skolans anda när barnen blev fastspända på pottorna, men EC är nog mer än att alltid bara lyssna på barnet och göra som det vill, i alla fall om man som jag siktar på att slippa blöja helt så snart som möjligt.
